Något slår och hamrar på insidan av huvudet. Jag har
länge haft en råtta som bor där. Den brukar gnaga på mina tankar när jag är
arg. Med åren har den vuxit sig större. Den piskar med sin långa svans och
skrattar åt mig. Sedan viskar den ett namn: ”Mona …” ”Mona Johansson ska komma”
väser den lite högre.
måndag 27 februari 2012
söndag 26 februari 2012
Dagens skrivpuff - Missvisande
Simon går
bakom mig uppför trappan. Brukar den alltid knarra så här mycket? Jag har inte
tänkt på det förut men trappstegen är nötta och tapeten trasig. I skarvarna är
mönstret bortnött så att det vita pappret under kommer fram.
Det känns
fel direkt när vi kommer in rummet, det finns ingenstans att sitta förutom på
sängen, men den har jag inte bäddat. Täcket ligger i en knölig härva mitt på
madrassen och underlakanet är skrynkligt och har släppt från ena kanten så att
den randiga madrassen syns. Den enda stolen vid skrivbordet framme vid fönstret
är överfull av böcker och kläder. Rummet har snedtak och Simon står mitt i
rummet, på den enda platsen där han kan stå raklång. Han tittar sig omkring.
”Det är
mysigt”, säger han.
Skrivpuff i repris - Gå långt 3
Jag håller på och experimenterar, här kommer samma stycke igen nu i tredje-person och presens:
Solveig slänger ett öga på rektorns kavajrygg när han
stelt fortsätter bortåt korridoren. Ljudet efter hans steg slår mot väggarna
men minskar i styrka och försvinner när han svänger runt hörnet och in på
expeditionen. Hade hon gått för långt?
Bilen är sedan länge borta. Rektorn ringde säkert efter
bärgare, tidigt, innan någon annan skulle få veta vad som hänt. Solveig ser det
så tydligt framför sig. Hur bilen stod där med fälgen på höger framdäck dikt an
mot den frusna asfalten, strandsatt på sniskan en bit ut från parkeringsplatsen
och ensam kvar på hela parkeringen en fredagskväll. Det var hennes verk. Han
hade fått sitt straff.
lördag 25 februari 2012
Dagens skrivpuff - energi
Jag satt på sängen och rev
otåligt i den stora shoppingpåsen. Tog upp alla plaggen och bredde ut ett efter
ett på sängen. Noga strök jag bort alla veck och skrynklor med handen. Energin spände
huden och brusade i öronen. Hade jag någonsin fått så många nya kläder på samma
gång, tidigare? Och då hade jag inte ens öppnat sista påsen med
vinterstövlarna.
fredag 24 februari 2012
Skrivpuff i repris - Gå långt 2
Experimenterar med texten - ändrat till jag-form och presens - vad tycks, kommer det närmare?!
Jag slänger ett öga på rektorns kavajrygg när han stelt
fortsätter bortåt korridoren. Ljudet efter hans steg slår mot väggarna men minskar
i styrka och försvinner när han svänger runt hörnet och in på expeditionen. Hade
jag gått för långt?
Bilen är sedan länge borta. Rektorn ringde säkert efter
bärgare, tidigt, innan någon annan skulle få veta vad som hänt. Jag ser det så
tydligt framför mig. Hur bilen stod där med fälgen på höger framdäck dikt an mot den frusna asfalten, strandsatt på sniskan en bit ut från parkeringsplatsen och ensam kvar en fredagskväll. Det var mitt verk. Han har fått
sitt straff.
Dagens Skrivpuff - Att tigga
Aldrig att jag skulle be om det. Jag är en överlevare,
det vet jag. Vad som än görs mot mig kommer jag ut
på andra sidan. Inte oförändrad, så hård är jag inte, fastän jag många gånger
önskat det. Men längst där inne finns alltid en skärva av urberget kvar. Och
med dens hjälp kan jag sakta bygga upp mig själv igen. Lager för lager lappar
jag och lägger till tills jag åter kan resa mig och med värdighet blicka ut
över min omgivning. Tigga?! Demonen skulle älska det, slicka i sig i tårarna
och de ömkliga orden. Aldrig, hellre dör jag. Överlevare håller på sin
värdighet. Ni kan ta ifrån mig allt, men inte mitt jag eller mina minnen.
torsdag 23 februari 2012
Dagens skrivpuff - Gå långt 1
Solveig slängde ett öga på rektorns kavajrygg när han stelt fortsatte bortåt korridoren. Ljudet efter hans steg minskade i styrka och försvann när han svängde runt hörnet och in på expeditionen. Hade hon gått för långt?
Bilen var borta. Rektorn hade säkert ringt
efter en bärgare, tidigt, innan någon annan skulle få veta vad som hade hänt.
Hon såg det så tydligt framför sig. Hur bilen hade stått där, en bit ut från
parkeringsplatsen och ensam kvar på hela parkeringen. Och hur fälgen på höger
framdäck legat dikt an mot den frusna asfalten. Det var hennes verk. Han hade fått
sitt straff.
onsdag 22 februari 2012
Dagens skrivpuff - Lojal
Vi vaknade som vanligt i samma säng. Våra svettiga kroppar
klibbade mot varandra. Näktergalarna ropade högt utanför fönstret. Ingen av oss
ville försöka somna om. Vi låg näsa mot näsa, tittade på varandra och log.
Våra bara fötter mot de svala golvplankorna. Fastän vi smög
knarrade de illojalt under fotsulorna när vi smög ut i köket. Där under
handduken på skärbrädan låg det vi ville ha. Tillsammans sköt vi fram pallen
för att nå. Lukten av färskt bröd sög i magen. Vi vek undan handduken och
gjorde något vi visste att vi inte fick. Tog kniven och satte den mot den hårda
skorpan. Förde kniven fram och tillbaka
tills den sjönk ner i brödet och delade. Två gånger gjorde vi så. Berusade av
övermod tog vi i varsin bit och klättrade ner från pallen.
"Kom!" sa Isa. "Vi gör en utflykt."
fredag 3 februari 2012
Recension av Isporten del 4: Flygarnas kamp
Johanna och Mads har kommit långt i deras magiska utveckling. Islandets framtid
står i deras händer, men de har olika vägar att vandra och olika öden att
uppfylla. Först ut står en äventyrlig resa, ibland till fots, ibland flygande
på vidunderliga väsen. De är på jakt efter eldstenarna. Med eldstenarna kan
isporten hållas öppen, vägen mellan Islandet och vår värld. De måste skynda
sig, innan porten sluts.
De möter många fascinerande bekantskaper, från vättar till huldror och från Isdrottningen till Ondskan själv. Det finns de som vill hjälpa och de som vill förhindra. Naturen själv är också förrädisk, ett vulkanutbrott stundar och hotar. Flygarnas kamp är spännande och läsvänlig med sitt målande språk som är lätt att ta till sig och leva sig in i.
Detta är Jonna Berggrens fjärde bok i serien om Isporten. En serie som för bästa behållning görs bäst i att läsas tillsammans och inte fristående. Jonna säger själv att hon önskar skriva böcker där barn och ungdomar kan finna en igenkänningsfaktor i imponerande rollfigurer som inte är rädda för att ta steget ut i det okända. Något som författaren också lyckas förmedla med bravur. Sofia Carlenberg BTJ
De möter många fascinerande bekantskaper, från vättar till huldror och från Isdrottningen till Ondskan själv. Det finns de som vill hjälpa och de som vill förhindra. Naturen själv är också förrädisk, ett vulkanutbrott stundar och hotar. Flygarnas kamp är spännande och läsvänlig med sitt målande språk som är lätt att ta till sig och leva sig in i.
Detta är Jonna Berggrens fjärde bok i serien om Isporten. En serie som för bästa behållning görs bäst i att läsas tillsammans och inte fristående. Jonna säger själv att hon önskar skriva böcker där barn och ungdomar kan finna en igenkänningsfaktor i imponerande rollfigurer som inte är rädda för att ta steget ut i det okända. Något som författaren också lyckas förmedla med bravur. Sofia Carlenberg BTJ
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)