måndag 27 februari 2012

Dagens skrivpuff - Vanmakt


Något slår och hamrar på insidan av huvudet. Jag har länge haft en råtta som bor där. Den brukar gnaga på mina tankar när jag är arg. Med åren har den vuxit sig större. Den piskar med sin långa svans och skrattar åt mig. Sedan viskar den ett namn: ”Mona …” ”Mona Johansson ska komma” väser den lite högre.

söndag 26 februari 2012

Dagens skrivpuff - Missvisande

Simon går bakom mig uppför trappan. Brukar den alltid knarra så här mycket? Jag har inte tänkt på det förut men trappstegen är nötta och tapeten trasig. I skarvarna är mönstret bortnött så att det vita pappret under kommer fram.
Det känns fel direkt när vi kommer in rummet, det finns ingenstans att sitta förutom på sängen, men den har jag inte bäddat. Täcket ligger i en knölig härva mitt på madrassen och underlakanet är skrynkligt och har släppt från ena kanten så att den randiga madrassen syns. Den enda stolen vid skrivbordet framme vid fönstret är överfull av böcker och kläder. Rummet har snedtak och Simon står mitt i rummet, på den enda platsen där han kan stå raklång. Han tittar sig omkring.
”Det är mysigt”, säger han.

Skrivpuff i repris - Gå långt 3


Jag håller på och experimenterar, här kommer samma stycke igen nu i tredje-person och presens:

Solveig slänger ett öga på rektorns kavajrygg när han stelt fortsätter bortåt korridoren. Ljudet efter hans steg slår mot väggarna men minskar i styrka och försvinner när han svänger runt hörnet och in på expeditionen. Hade hon gått för långt?
Bilen är sedan länge borta. Rektorn ringde säkert efter bärgare, tidigt, innan någon annan skulle få veta vad som hänt. Solveig ser det så tydligt framför sig. Hur bilen stod där med fälgen på höger framdäck dikt an mot den frusna asfalten, strandsatt på sniskan en bit ut från parkeringsplatsen och ensam kvar på hela parkeringen en fredagskväll. Det var hennes verk. Han hade fått sitt straff.

lördag 25 februari 2012

Dagens skrivpuff - energi


Jag satt på sängen och rev otåligt i den stora shoppingpåsen. Tog upp alla plaggen och bredde ut ett efter ett på sängen. Noga strök jag bort alla veck och skrynklor med handen. Energin spände huden och brusade i öronen. Hade jag någonsin fått så många nya kläder på samma gång, tidigare? Och då hade jag inte ens öppnat sista påsen med vinterstövlarna.

fredag 24 februari 2012

Skrivpuff i repris - Gå långt 2


Experimenterar med texten - ändrat till jag-form och presens - vad tycks, kommer det närmare?!

Jag slänger ett öga på rektorns kavajrygg när han stelt fortsätter bortåt korridoren. Ljudet efter hans steg slår mot väggarna men minskar i styrka och försvinner när han svänger runt hörnet och in på expeditionen. Hade jag gått för långt?
Bilen är sedan länge borta. Rektorn ringde säkert efter bärgare, tidigt, innan någon annan skulle få veta vad som hänt. Jag ser det så tydligt framför mig. Hur bilen stod där med fälgen på höger framdäck dikt an mot den frusna asfalten, strandsatt på sniskan en bit ut från parkeringsplatsen och ensam kvar en fredagskväll. Det var mitt verk. Han har fått sitt straff.

Dagens Skrivpuff - Att tigga


Aldrig att jag skulle be om det. Jag är en överlevare, det vet jag. Vad som än görs mot mig kommer jag ut på andra sidan. Inte oförändrad, så hård är jag inte, fastän jag många gånger önskat det. Men längst där inne finns alltid en skärva av urberget kvar. Och med dens hjälp kan jag sakta bygga upp mig själv igen. Lager för lager lappar jag och lägger till tills jag åter kan resa mig och med värdighet blicka ut över min omgivning. Tigga?! Demonen skulle älska det, slicka i sig i tårarna och de ömkliga orden. Aldrig, hellre dör jag. Överlevare håller på sin värdighet. Ni kan ta ifrån mig allt, men inte mitt jag eller mina minnen.

torsdag 23 februari 2012

Dagens skrivpuff - Gå långt 1


Solveig slängde ett öga på rektorns kavajrygg när han stelt fortsatte bortåt korridoren. Ljudet efter hans steg minskade i styrka och försvann när han svängde runt hörnet och in på expeditionen. Hade hon gått för långt?

Bilen var borta. Rektorn hade säkert ringt efter en bärgare, tidigt, innan någon annan skulle få veta vad som hade hänt. Hon såg det så tydligt framför sig. Hur bilen hade stått där, en bit ut från parkeringsplatsen och ensam kvar på hela parkeringen. Och hur fälgen på höger framdäck legat dikt an mot den frusna asfalten. Det var hennes verk. Han hade fått sitt straff.

onsdag 22 februari 2012

Dagens skrivpuff - Lojal


Vi vaknade som vanligt i samma säng. Våra svettiga kroppar klibbade mot varandra. Näktergalarna ropade högt utanför fönstret. Ingen av oss ville försöka somna om. Vi låg näsa mot näsa, tittade på varandra och log.

Våra bara fötter mot de svala golvplankorna. Fastän vi smög knarrade de illojalt under fotsulorna när vi smög ut i köket. Där under handduken på skärbrädan låg det vi ville ha. Tillsammans sköt vi fram pallen för att nå. Lukten av färskt bröd sög i magen. Vi vek undan handduken och gjorde något vi visste att vi inte fick. Tog kniven och satte den mot den hårda skorpan. Förde kniven fram och tillbaka tills den sjönk ner i brödet och delade. Två gånger gjorde vi så. Berusade av övermod tog vi i varsin bit och klättrade ner från pallen.

                             "Kom!" sa Isa. "Vi gör en utflykt."

fredag 3 februari 2012

Recension av Isporten del 4: Flygarnas kamp

Johanna och Mads har kommit långt i deras magiska utveckling. Islandets framtid står i deras händer, men de har olika vägar att vandra och olika öden att uppfylla. Först ut står en äventyrlig resa, ibland till fots, ibland flygande på vidunderliga väsen. De är på jakt efter eldstenarna. Med eldstenarna kan isporten hållas öppen, vägen mellan Islandet och vår värld. De måste skynda sig, innan porten sluts.
De möter många fascinerande bekantskaper, från vättar till huldror och från Isdrottningen till Ondskan själv. Det finns de som vill hjälpa och de som vill förhindra. Naturen själv är också förrädisk, ett vulkanutbrott stundar och hotar. Flygarnas kamp är spännande och läsvänlig med sitt målande språk som är lätt att ta till sig och leva sig in i.

Detta är Jonna Berggrens fjärde bok i serien om Isporten. En serie som för bästa behållning görs bäst i att läsas tillsammans och inte fristående. Jonna säger själv att hon önskar skriva böcker där barn och ungdomar kan finna en igenkänningsfaktor i imponerande rollfigurer som inte är rädda för att ta steget ut i det okända. Något som författaren också lyckas förmedla med bravur. Sofia Carlenberg BTJ